Jag tror ni alla vet vilken känsla jag pratar om när jag säger att man tagit på sig ett par byxor och en tröja i garderoben, går till spegeln och där vill man helst av allt bara börja gråta… byxorna sitter lite fööör tajt och skär in i midjan och tröjan hänger inte alls så där snyggt som den en gång gjort.
Lite där befinner jag mig just nu och har så gjort ett bra tag. Jag älskar att vara gravid och har inga som helst problem med den växande magen, tvärtom så är det få gånger jag känt mig så fin som när jag varit just gravid. Tiden efter är oxå ok, då har man liksom precis burit på ett eller två barn och jag har inte haft någon jättestress att komma i form efter mina graviditeter. Med Nikki liksom rasade kilona igen och jag har aldrig varit så smal som jag var när hon var runt året. Lite för smal kan jag själv tycka så här i efterhand men det var inget jag jobbade för utan jag åt precis vad jag ville vare sig det gäller mat eller godis. Det spelade liksom ingen roll. Kilona rasade i alla fall.
Men…. Nu efter tvillingarna har det sett lite annorlunda ut. Jag tappade mycket ganska fort men när det sen var ca 10 kg kvar till trivselvikt så stannade det av. Jag lyckades sedan jobba bort 5 till av dom inför förra sommaren genom att helt utesluta allt vad onyttigheter heter och massa massa promenader med vagnen. Men dessvärre har dessa 5 kommit tillbaka och jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att bli av med de där 5-10 kilona som hänger sig kvar.
Jag har varken tid, ork eller lust att besöka något gym varje dag, det är liksom tyvärr uteslutet. Jag vill heller inte leva på kvarg och ägg, skittråkigt och inte alls gott. Jag vill dessutom kunna ta en fika ibland eller äta godis framför tv:n. Så är det. Jag vet att det kanske är svårt att få båda delar men jag vill leva oxå. Och nej jag vill inte bara nöja mig. Visst accepterar jag att kroppen kanske förändras efter 3 barn osv det är jag helt fine med, men jag vill ändå känna mig nöjd och framförallt bekväm med hur jag ser ut och framförallt hur jag känner mig.
Jag hade kommit igång ganska bra med lite träning inför det kommande vårruset, men efter de senaste tre veckorna där sjukdomarna avlöst varandra har träningen helt uteblivit. Sorgligt men sant.
Jag tänker att jag kanske kan börja med lite träning och dra ner lite på chokladintaget. Jag tänker inte säga att jag ska ta bort allt socker för det kommer jag ändå inte hålla. Men jag kan minska det absolut.
Mackor äter jag nästan aldrig, en eller två i veckan kanske…. Dessvärre äter jag ju ingen frukost överhuvudtaget på vardagarna och det kanske oxå är ett problem…
Någon som har några bra tips? Jag vet att det inte finns några quick fixes som håller i längden men inför sommaren skulle jag gärna komma i lite shorts och klänningar som finns där i garderoben.
Någon som är med mig?
Jag vill kunna dra på mig närmsta linne och ett par slitna jeans och känna mig snygg. Bilden är från när min bäste vän gifte sig och jag var hennes maid of honor och vi gjorde oss redo på hotellet.
I sommar vill jag att mina sommarklänningar passar!
Jag har älskat min kropp som gravid, här med tvillingarna i magen. V23 tror jag.
Med Nikki 1 år, smalare än någonsin och jag tror aldrig jag hamnar där igen och det är heller inget jag strävar efter.
Goals! Jag har använt mig av denna bild på mig förut, jag var inte mitt smalaste men jag trivdes väldigt bra med min kropp.
Detta är mina egna tankar och mina funderingar. Man kan aldrig jämföra sig med andra utan bara sig själv. <3
Senaste kommentarer