Alla har dom varit pyttisar

 Började igår bläddra bland alla mina bilder i jakt på kidsen när dom låg i famnen alldeles nya och små. Medan jag kikade på korten från tiden på neo så reagerade jag på hur otroligt mycket Nikki växt sedan tvillingarna kom! Jösses! Det är så stor skillnad ?

Så stolt storasyster som håller i sin lilla mini lillebror ?

Alla våra har ju varit ganska små när dom kommit och det syns liksom när dom ligger där i famnen. Att vara mamma är verkligen det bästa som finns, och det absolut svåraste. Man ställs dagligen inför nya utmaningar och prövningar och ibland vill man ju bara slita av sitt hår eller dra täcket över huvudet. Just nu är vi inne i en period av konstant bus från Louie och Nikki är inne i någon form av pree teen trots. My god hon kan verkligen konsten att testa sin mamma! Och Allie har en vilja av stål så jag bara bävar inför den berömda två års trotsen 😉

Men även om dom tar all energi och ger mig gråa hår så är det värt varenda sekund. 

Att titta på dessa bilder gör mig alldeles varm i hjärtat. Jag kan verkligen sakna tiden då dom var så där små och pyttiga. Det är så fantastiskt mysigt. Men nej, no more babies. Men man blir väldigt bebissjuk av att se tillbaka på pyttetiden ?