Han längtade så mycket

 Inatt vaknade Louie strax innan tre och började knöla, gnällde och gnydde i sömnen. Och efter en stund blev han jätteledsen. Jag tog in honom till oss och han var så ledsen så ledsen och ville inte alls vara hos oss, han skulle till Allie… jag försökte säga att hon sover och kramade honom och sa att han fick sova hos oss men han vägrade. Då ville han till vagnen så jag la honom där men han fortsatte att ropa på Allie. Jag försökte ta upp honom i famnen och tänkte att jag kunde sova med honom i soffan men han kom inte till ro. Vid halv fem tiden hade han somnat och jag försökte slumra lite. Men i samma stund som jag somnade till vaknade Allie på övervåningen. Jag fick gå och stoppa i nappen och klappa lite innan hon oxå fick komma ner i vagnen. Så vid halv sex kunde jag lägga mig för att sova lite igen. Klockan ringde kvart över. Om jag snoozade?! Ooo ja , alldeles för många gånger. Men barnen var jätteduktiga när jag sedan väckte dom tack och lov. 

 Tur att det finns kaffe och tur att långtifrån alla nätter är så här.

 Häromnatten medan tvillingarna fortfarande var sjuka så låg Louie mellan oss och så vaknade Allie inne i sin säng och fick komma in i vår säng hon oxå. Då la hon sig nära brorsan och han kramade om henne. Hur gulligt är det inte?! Dom är så goa med varandra och jag älskar att se deras band mellan sig <3

Så här gulligt låg dom i vår säng innan dom bestämde sig för att dom ville vidare till vagnen. Ingen av dom sover gärna hos oss, vi kämpar och försöker ibland då det vore ganska mysigt någon gång då och då men nej dom är omöjliga. 

Hoppas ni haft en fin dag, nu en kopp kaffe och Sveriges mästerkock.
Kram