Jag lyssnade på veckans avsnitt av Pappapodden igår och dom hade en liten diskussion ang om deras barn var mammiga eller pappiga. Och då börjar jag genast tänka på hur det är här hemma.
Nikki har varit mammig och pappig i perioder, väldigt beroende på vad hon ska göra osv. Ska hon sova i vår säng är det alltid hos pappa hon ligger, vaknar hon på natten är det mig hon ropar på (förutom när jag var gravid och när tvillingarna var små?! Smart unge), vill hon ha en glass eller nåt frågar hon mig, vill hon ut och cykla frågar hon pappa. Så hon är liksom periodare och har alltid varit. Men tvillingarna däremot och framförallt Allie är sådana pappagrisar. Om vi är vakna med Tommy på morgonen utbryter ett världskrig varje dag han åker till jobbet. Det blir både krokodiltårar, slänga sig på golvet och sparka och gråta floder när han lämnar huset. När han kommer hem efter jobbet släpper man precis allt man håller på med och rusar till pappas famn och den lämnar man helst inte sen förrens man ska gå och sova och då duger mamma igen.
Pappa i det här huset är ju dessutom så mycket bättre än mamman på att tex leka, dom sitter allid och bygger klossar eller kojor om dom är inne eller så är dom ute på studsmattan eller kör runt på crossen.
Även om han jobbar mycket och så så är han den bästa pappan när han är hemma och det är det viktigaste <3
We looove you!
Senaste kommentarer