Nej det här inlägget kommer inte handla om ifall jag tycker det är rätt eller fel att syskon får vara på förskolan när man är föräldraledig eller hur många timmar dom får vara där osv, reglerna är som dom är och här där vi bor gäller 15 tim/ veckan. Och för att förtydliga från början så vet jag att det är frivilligt att gå dit osv, och tro mig hon är hemma mer än hon är på förskolan.
Jag kände dock att jag ville ventilera den stress jag känner över att ha Nikki på förskolan och skillnaden mellan att vara hemma med sitt första barn.
För det första, att ha en tid att passa på morgnarna när man är hemma med bebis eller som i mitt fall nu bebisar. Föreställ er att minst en bebis varit vaken sedan 5 någon gång och sedan har nästa bebis och storasyster vaknat innan klockan slår 6.30, ni chillar lite i vardagsrummet, och sedan somnar bebisarna om och du då inser att ni ska vara på förskolan om en timme och ni alla sitter i pyjamas och ingen har ätit frukost! Då just då lockar det extremt att stanna hemma.
För det andra, om man väl lämnat på förskolan kommit hem och som idag handlat på vägen så är det dags för lite mellis för småkottarna när man packat upp matkassarna, dom får mat och sedan ska det städas undan och du känner att en kopp kaffe skulle sitta fint, men du känner oxå att det finns tusen saker som vore sköna att hinna göra innan du ska vara på förskolan igen. Typ plocka ur och i diskmaskinen, vika tvätt, dammsuga så inte bebisarna stoppar saker i munnen osv osv. Du plockar lite, leker lite med bebisarna, och vips har timmarna gått och du måste gå/sätta dig i bilen igen för att hämta. Jätteskönt tycker många säkert att bara ha den lilla att fokusera på men jag tycker som sagt inte att det är skönt utan det stressar mig mest att ha dessa tider att passa…
Ha henne hemma istället? Jadå det har jag, <3 men just nu känner jag att hon tycker det är otroligt roligt att gå dit då dom precis fått en egen storbarnsgrupp och idag när jag lämnade bokstavligt studsade dom upp och ner för att dom skulle få jobba i sin nya matematikbok! Hoppas den känslan sitter kvar om några år haha!
Hade hon varit liten när vi fått syskon hade jag aldrig gett mig iväg för att lämna henne men det var inte det detta inlägg skulle handla om 😉
Det här behöver man ju aldrig känna första gången man är hemma då man kan lägga all tid och fokus på sin bebis, andra gången är det svårare och man undrar ofta om man gör rätt och räcker till för alla sina barn. Jag är glad att jag ändå får spendera så mycket tid som jag får med Nikki nu när jag är hemma med Allie och Louie, i höst börjar hon skolan och det kommer inte vara lika lätt att vara ledig hur som helst.
Vad jag vill ha sagt? Försök komma ihåg att njuta av tiden med era barn, den kommer liksom inte tillbaks hur klyshigt det än låter.
Åh jag håller helt med dig! Jag stressar mest hela tiden för att få ihop dagislämning/hämntning och livet med en liten. Jag trodde inte att det skulle vara så och hur jag än planerar (sova ute, sova inne, sova i babyskyddet) så får min lilla aldrig sova klart.