Min oro häromdagen var befogad, Louie blev dålig under dagen och sov och sov och sov. Han var så slö när jag väckte honom för mat och direlt han snuttat i sig lite mat somnade han igen. När klockan närmade sig 17 och han fortf inte vaknat självmant på hela dagen var jag tvungen att ringa 1177 och rådfråga dom. Och rådet vi fick var, åk in!
Sagt och gjort vi fixade så Nikki fick åka till farmor och tog oss mot barnakuten.
Dom tog massa prover och höll på med Louie och han orkade knappt gråta, det gjorde så ont i hjärtat att höra hans klena gråt 🙁
Ett ultraljud av magen beställdes och det tog kanske 30 min att genomföra, och han bara låg där, full av kladd medans vi vände honom från sida till sida. Under undersökningen kom mina tårar… Det var hemskt att se honom där på britsen och ännu hemskare att en läkare gjorde en så lång undersökning utan att säga ett ord! Många tankar om vad hon såg eller inte såg hann flyga genom huvudet.
Läkaren kom sedan och sa att hon inte ville skicka hem oss över natten, han var alldeles för slö tyckte hon och hon hade ännu inte hittat vad som var fel.
Så vi fick ett rum på barnavd för vidare observation.
Nytt ultraljud gjordes på morgonen och vi förde mycket diskussioner runt hans amningar och kräkningar.
Inget fel hittades och dagen efter var han mycket piggare?!
Däremot misstänks mjölkproteinallergi så nu får jag äta mjölkfritt i 2 veckor och vi fick mjölkfri ers på recept.
Älskade unge vad du skräms! Vill se buset indina fina ögon och ditt söta leende!
Senaste kommentarer